Framtidens teknik

Jag har här valt att ha en egen kategori här som jag kallar "framtidens teknik". Texterna här kan vara ganska torra och tråkiga och jag ville inte ha dem bland de andra texterna. Någon text kan dessutom vara "out of date" då de är skrivna mellan 2011 och 2016.
Funderingar kring staden
 
Staden, den perfekta staden. Hur ser den ut?
 
En sådan komplex skapelse av sand, hjärta och förstånd som växt fram inte på en människas bevåg och kunnighet utan genom samarbete både mellan många och i tid. Likt en dator så hade aldrig en stad kunnat komma till genom en människas geni utan enbart genom ett omfattande nät av samarbete, kunskap och uppfinningsrikedom men även av människor som bara försöker överleva bland andra människor.
 
En stad är i sanning komplex och dess unika ljud, doft och utseende är bara en sida av dess yttring. Ett komplext kommunikationssystem av gator, avloppssystem, elsystem och butiker ser till att människor får en möjlighet att överleva och att manifestera sig. Den har växt fram utifrån just dessa behov att överleva, manifestera sig och i att drömma. Ingen blir opåverkad av att leva i en stad. Dess personlighet är så stark att dess invånare utvecklar gemensamma personlighetsdrag.
 
Det finns brister i en stad som växt fram på detta sätt genom generationers samarbete, naturligtvis. Matematisk är den inte perfekt. Ju nyare kvarteren är desto mer funktionella är kvarteren men tittar man på gamla stan i Stockholm så förstår man hur krångligt det måste varit förr att frakta saker eller bara ta sig från en plats till en annan. Husen växte fram utan tanke på helheten och oftast bara för avsikten att överleva. Men som en del av viljan att överleva så var gator nödvändiga och även andra strukturer. Dessa strukturer blev på så sätt stadens intelligens. Denna intelligens har växt för varje generation även om den relativt ointelligenta stadskärnan ofta finns kvar.
 
Men helt intelligent har staden ännu inte blivit. En blandning av gammalt och nytt, tradition och gamla skönhetsideal gör att vi ofta omedvetet prioriterar det ofunktionella och i våra ögon vackra framför det som verkligen är funktionellt. Utan att ifrågasätta har vi t.ex. bestämt att husen ska vara fyrkantiga och att de gamla stadsskärnorna är synonymt med skönhet.
 
Sådana är vi människor även i livet, tycker jag mig ha märkt. Vi håller fast vid gamla ideal som i själva verket leder till olycka för andra och oss själva utan att vi är medvetna om det. Vi låter så att säga den ointelligenta staden definiera vem vi ska vara. Vi tror att militärmakt är viktigt för bevarande av freden och vi tror att vi behöver ett ekonomiskt system för att vårat samhälle inte ska gå under. Det är naturligtvis inte heller synonymt med sanningen, enligt mig, eller ens särskilt logiskt att tänka så.
 
Men vi har alla så att säga en gammal stadskärna i vårat inre som hämmar vår utveckling. Den är förknippat med gamla drömmar och traditioner och vi ifrågasätter den inte. Kanske den är nödvändig för att vi ska utvecklas?
 
Om man nu även jämför stadens utveckling med datorns utveckling så kan man konstatera att datorn aldrig behåller delar på grund av nostalgi, dels för att utvecklingen går så snabbt och dels för att ingen egentligen ser hur datorn ser ut inombords mm. Nej delarna byts ut lika snabbt som man kan effektivisera någon detalj av den och nu har vi en teknisk skapelse som i den mänskliga historien med råge saknar motstycke.
 
Datorn i sig är kanske inte vacker men den är intelligent på ett sätt som staden aldrig är.
 
Det samma gäller den mänskliga kroppen. Alla delar fungerar så oerhört väl tillsammans att det är omöjligt att byta ut ens den minsta del utan att påverka kroppens funktonalitet. Och ändå så är den så oerhört vacker. Lika så med djur och växtkroppar.
 
De som menar att staden blir ful ifall den skulle bli mer funktionell tror jag borde se sitt påstående i detta ljus. Utveckling och skönhet kanske just hör samman med den matematiska perfektion som en mänsklig kropp uppvisar. Varför skulle inte en stad kunna vara matematisk perfekt och effektiv i varenda detalj precis som kroppen men ändå med en möjlighet till samma utrymme för personlighet, dofter, kreativitet och utseende som en människa har.
 
Kanske är det så att tradition är bra ibland men att man borde ifrågasätta mer om traditionens värderingar och även vad de leder till i längden.
 
Men staden har just nu samma grundproblem som datorn till varför den inte utvecklas ännu snabbare, enligt mig. Varför inte ens de nya stadsskärnorna är helt funktionella för dess invånare. Detta är ett grundproblem som den mänskliga kroppen och där med människan också har. Det är den inre konflikt som då det gäller staden och datorn yttrar sig i konkurens. Istället för att fråga sig vad man vill ha och sedan gemensamt försöka uppnå det så konkurerar olika företag om att tillverka samma del av datorn och onödig arbetskraft går till spillo. När det gäller stadens utveckling så är det ofta själviska företag som bestämmer vad det ska bli för nya hus och inte vad vi gemensamt gynnas av som bor i staden. Bostadsbrist och annat blir problem som skapas av detta och även så tar ju stadens effektivitet skada samt så blir det mer arbete för andra än vad som behövs.
 
Jag tror att vi kan lära en del av människokroppen här som aldrig tillverkar något som är onödigt så vida den inte är sjuk. Alla detaljer i den samarbetar för helhetens bästa. Staden har också en självreglerande kraft men denna kraft bidrar inte alltid till stadens matematiska skönhet och funktion.
 
Hur lyckas man nu skapa denna intelligenta stad som jag menar är idealet och där människans kropp är en förebild. Ska man riva allt det gamla och bygga nytt. Nej!  Det tror jag inte är lösningen. Det finns en orsak även till varför de gamla ganska ofunktionella stadsdelarna finns kvar och även allt annat i en stad. För staden är en drömmaskin. De som har en nostalgisk känsla eller gillar historia kan ju besöka gamla stan och den är ju på många sätt vackrare än ett höghus. Den som vill öppna en butik och satsa på att bli rik kan ju sträva efter detta och den som vill vara en visionär kan som arkitekt vara med om att skapa nya stadsdelar eller arbeta politiskt.
 
Min poäng är enbart denna. Idealet och det vi strävar efter med staden borde vara det som är bäst för alla och det är också då som resultatet blir funktionellt vackert med möjlighet för alla sorts utryck i harmoni med varandra. Precis som fallet är med den mänskliga kroppen.
 
Staden kommer att fortsätta att utvecklas! Hur den framtida staden ser ut är lika svårt att sia om som det är att försöka förstå hur datorn kommer att vara om femtio år. Men som utvecklingen ser ut så kommer staden att bli allt mer fantastisk men även allt mer funktionell och intelligent. Ifall den kommer att bli allt mer vacker beror enbart av i hur fria vi kommer att vara i denna vår stad i att utrycka oss själva. 
 
Avveckling av arbeten som inte är utvecklande och även ointressanta för många människor att utföra (se även andra texter om samma ämne).
 
Brevbärare
 
Allt mindre brev skickas så en avveckling kommer nog att ske ändå och därför är dessa lösningar kanske inte nödvändiga. Men ett förslag är en rörkonstruktion av en billig variant kopplat till de större byggnaderna såsom höghus, trevåningshus mm. Man kopplar säcken vid ändan av detta hus. I varje enhet som skickas i rörsystemet och som innehåller breven så finns ett chip och vid angiven tid så skickas enheten med post genom det billiga rörsystemet ut till varje avsedd lägenhet. Frakt till byggnaden sker enligt senare beskrivet system. Alternativ är ha mailboxar vid trappuppgången som gör att brevbäraren åtminstone slipper springa i trapporna (vilket också blir allt vanligare i nya hus) även om sorteringsarbetet fortfarande finns kvar då.
 
Lastbilschaufför
 
Frakt av varor runtom på planeten i form av lastbilar, flyg, båt och tåg är ett av våra största hot mot miljön och därför krävs en ganska stor reformation här. Det jag föreslår är kostsamt och tidsödande men kanske även nödvändigt. Jag föreställer mig ett rörsystem med hjälp av ny teknik som ligger under jorden. Förutom miljöaspekten så minskar även olycksfall enormt mycket med denna lösning. Även så minskar trafikolyckor samt så slipper vi se alla dessa lastbilar och liknande på vägarna och höra dem vilket ökar vardagstrivseln för många.
 
Rörsystemet går som sagt under jorden eller över jorden ifall det underlättar. I slutändan ska det vara internationellt omfattande och det behöver bara byggas en gång. Allt miljöavfall som eventuellt bränslet avger i röret filtreras i detta rörsystem eller kanske återanvänds på något sätt då rörsystemet blir ett slutet system samt på ett sätt ett kretslopp. Det är med andra ord totalt miljövänligt. Det ideala med transport av produkter är naturligtvis ifall det går så snabbt som möjligt och i detta system så kan man garanterat komma över hastigheter som är 1000 km i timmen. Kanske magnetremsor, likt tåget i Tokyo kan användas med hjälp av vakuum och tryck. Luftmotståndet finns inte heller i ett sådant system vilket bidrar till hastighetens ökning.
 
Varje land som vill bidra till miljön på detta sätt är själva skyldiga att inom sitt lands gränser bygga en standardiserad variant av detta rörsystem men en form av fattighjälp till exempelvis Grekland är bra för miljön, dvs. till de som inte har råd själva.
 
Städning och annat hemarbete
 
En robot med mänsklig rörelseförmåga finns tillgängligt för varje hem och den sköter allt det som har med hushållsarbete att göra. Arbeten i hemmet som människor tycker är tråkigt sköts därför av denna robot. Dessutom så avskaffas på detta sätt vissa typer av hemtjänst, hembiträden, städarbeten och liknande.
 
Denna robot kan styras dels via instruktioner från heminnehavaren och dels så att den via avancerade program i datorn och med fjärrstyrning och timer utför arbeten som är högljudda och då heminnehavaren därför föredrar att inte vara hemma. Bekvämligheten ökas för alla i hemmet då den kan servera, massera och liknande. Varje hem behöver naturligtvis inte ha en sådan i början utan den kanske bara behövs några timmar om dan vilket gör att man kan turas om i ett boendeområde.
 
Trädgårdsarbete
 
De enkla och monotona trädgårdsarbetena kan även de utföras av robotar med mänsklig rörelsekapasitet. Dessa kan arbeta utan belastningsskador som människan får av tunga lyft och allt man behöver göra är att programmera den. De kan dessutom arbeta dygnet runt och effektiviteten ökar oerhört jämfört med en människas. Till detta så kan även de som bor i boendeområdet samarbeta någon timme i veckan med sådant som dessa maskiner inte kan utföra och oerhört mycket blir då gjort samt även så gynnas grannsämjan av detta.
 
Börsmäklare, bankman mm
 
Börsmäklare, bankmän och andra spekulanter kring valuta och ekonomisk vinst kan lätt avskaffas om vi ändrar det ekonomiska systemet. Det plus att man kan avveckla enormt många andra arbeten som inte heller egentligen behövs som t.ex. olika mellanhänder och spekulanter kring varor.
 
Ifall det inte finns någon personlig vinst i att arbeta förutom den att alla människor får ta del av alla fördelar vår mänskliga utveckling ger oss i form av t.ex. boende, teknisk apparater och mat (vilket då är en garanti man får enbart genom att arbeta de få timmar man behöver arbeta per dag) så kommer dessa ekonomiskt drivna arbeten avvecklas. Dessutom så kommer moralen och medkänslan få en chans att utvecklas hos de människor som egentligen inte vill spekulera ekonomiskt men som ändå i dagens samhälle tvingas göra det. Vi blir alla vinnare på detta i längden.
 
Om man dessutom ändrar systemet så att alla är vinnare på det sätt jag nyss nämnde och då därför ingen konkurrans är nödvändig så kommer våran överproduktion och överkonsumtion av varor att minska. Det behövs då inte längre tio företag som tillverkar samma produkt till allt bättre priser. Många arbeten som är monotona och tråkiga i fabrikstillverkningen kan då avvecklas och de som finns kvar kan övertas av maskiner som både är mer precisa och snabbare. Det är även bra för miljön då vi minskar på vår överkonsumtion.
 
Förutom detta så är inte reklamarbetare och liknande nödvändigt. Reklam ersätts med information där alla har rätt att få reda på vad som är nytt vilket är en form av rättighet alla har bara genom att vara människa. Alla stackars ungdomar som nu tvingas arbeta på provision som telefonförsäljare och dörrförsäljare slipper att arbeta med dessa saker och flera yrkeskategorier som inte behövs blir avvecklade.
 
Vägarbetare
 
Detta är en tuff nöt att knäcka för det är svårt att inom en överskådlig tid se att dessa tunga fordon som bilar är kommer att bytas ut. Därför kommer detta arbete med vägar som i vissa fall är svårt att helt göras av robotar finnas för människor vilket både är tungt, oinspirerande och tråkigt och på många sätt påfrestande för hälsan.
 
Men är det verkligen en tillgång att se alla dessa asfaltsvägar överallt med högljudda bilar som sprutar ut avgaser och som förorsakar olyckor. Är det verkligen roligt för människor att stå i kö kanske en timme om dagen. I vissa storstäder så är en del redan nu tvungna att cykla eller ta tunnelbanan. Men vare sig bilen eller asfalten finns i första hand för att tjäna mänskligheten utan för att de behövs i ett samhälle där man allt snabbare måste ta sig från en plats till en annan.
 
Bilen och andra tunga fordon som drivs på bensin kommer inom tvåhundra år ändå att bytas ut mot något annat då oljan långsamt nu håller på att konsumeras och försvinna från jorden. Fram till dess så borde man redan nu tänka på alternativ.
 
Ett slags tunnelsystem, ovan eller under mark, borde vara en sådan lösning även i storstäder. Detta tunnelsystem blir helt miljövänligt och de blir snabbare än en bil kan vara, ljudlösa och kanske till och med vackra (ja, vackrare än asfalt i alla fall). Detta tunnelsystem bidrar inte bara till effektiviteten utan även till trivseln. Då de till viss del är standardiserade i sitt utseende så är de även enkla att reparera med robotar.
 
Det kunde ju även vara oerhört inspirerande att leva i en sådan stad. Titta bara på Liseberg så förstår man att fantasin är gränslös när det gäller utförandet av sådana system. Kunde man bygga tunnelbana för hundra år sedan så borde ju detta nya projekt som jag föreslår inte vara omöjligt idag. Och kanske vi ändå är tvungna att göra något inom en snar framtid så varför inte börja nu.
 
Om detta sker så kommer vi få ännu mer tid över då det går snabbare att ta sig från en plats till en annan och yrken som busschaufför, taxichaufför och liknande blir även de avvecklade.
 
Åldringsvården
 
Här finns många tunga och ibland monotona arbeten som inte är värdiga eller roliga vare sig för den gamle eller för arbetaren som att ta hand om hygien, lyfta dem, städa och annat. För att de humanistiska krafterna inom de som jobbar med gamla ska få ännu mer utrymme vilket är att ta hand om, ordna med saker och att umgås med vårdtagaren så behövs robotar med mänsklig rörelseförmåga även här. Dessa tar hand om städning, tunga lyft, servering och hygien. Då kan till ock med vården vara inspirerande både för vårdtagaren och vårdgivaren samt den gamles liv mera värdigt och lyckligt. Det samma gäller inom hela den övriga vården med sjuka, handikappade och gamla.
 
Läraryrket
 
Behövs verkligen så många lärare som dag efter dag tragglar med eleverna vilka ändå ofta inte är intresserade. Här tänker jag mig en stor reform. För elever har drömmar och talanger redan då de börjar i skolan och ändå så ska de strömlinjeformas till att kunna samma saker som alla andra elever. Allmänbildning är bra och i vissa fall nödvändigt men har vi inte tagit detta till överdrift. Skolgång har blivit likt värnplikt för de unga och inte till den inspiration och glädje som vi vuxna vill att unga ska uppleva. Många lärare trivs verkligen inte som lärare och detta enbart för att de tvingas lära ut saker till elever som egentligen vare sig har talang eller intresse att ta till sig det läraren säger.
 
Handlar inte utbildning i grunden om att skapa lycka, talang och levnadsförutsättningar för de unga. Är det inte detta en lärare ska göra. Lycka som skulle kunna får sitt utryck i elevernas olika talanger och intressen och som de får möjlighet att utveckla redan från första klass. Allmänbildning inom t.ex. naturorientering och matte behövs naturligtvis för alla men har vi inte tagit denna allmänbildning till extrema former i vår kultur på bekostnad av vår personliga frihet samt även till bekostnad av utveckling av både kreativitet och de ungas frihet.
 
Vi tvingar elever som inte vill sitta i skolor att år efter år göra det och vi tvingar dem ta till sig information som de vare sig vill ta till sig samt som de aldrig kommer att behöva. En del elever tvingas vara i skolan och ibland med andra elever som är så annorlunda mot dem själva att de blir både utfrysta och mobbade. Vårat nuvarande skolsystem skapar mycket lidande både för elever och lärare och jag tror inte det behöver vara så. Här behövs som sagt en stor reform.
 
Reformen inom skolväsendet ska främst handla om att låta eleverna redan tidigt utveckla sina intressen och att de ska få umgås med andra som har liknande intressen. De kommer då att se fram emot varje ny skoldag och älska och respektera sina lärare för de nya kunskaper de får samt mer trivas med sina klasskamrater. Skolan blir då inspirerande och rolig för alla.
 
Det vi är rädda för nu tror jag är att vi i allmänhet kommer att bli mer okunniga ifall skolan skulle vara fri på detta sätt men skulle det verkligen bli så. Ifall t.ex. Einstein tidigt fått utvecklas i en sådan skolmiljö så skulle han troligtvis långt tidigare i livet kommit fram till sina teorier som nu revolutionerat vetenskapen och en Mozart skulle inte vara tvungen att resa runt och uppträda som ett underbarn för att få syssla med det som var hans stora intresse redan från tidig ålder osv. I en sådan skola så skulle vi dessutom växa upp till fria varelser och inte till de känslomässiga krymplingar som skolväsendet idag ibland producerar.
 
Läraryrket kanske inte kommer att avvecklas på samma sätt som andra yrken men däremot utvecklas till att bli inspirerande och roligt för både elever och lärare och det vare sig på bekostnad av vare sig samhället eller eleverna.
 
Avskaffandet av arbeten
 
Det finns många fler yrken som man kan avveckla och utveckla på detta sätt men jag vill nu bara slutligen fundera kring varför jag vill avskaffa vissa arbeten. Min vilja och avsikt är att fler ovärdiga, meningslösa och outvecklande arbeten ska avskaffas. Man borde fråga sig, tycker jag, varför vi lever i ett samhälle där vi försöker göra tvärtom. Varför försöker regeringen skapa fler arbeten som egentligen inte behövs i så kallade arbetsmarknadsinsatser och liknande och varför får sjukskrivna uppleva liknande arbetsrehabilitering. Ofta blir man som sjukskriven och arbetslös tilldelad monotona och tråkiga arbeten som inte fyller någon funktion förutom att personen ska känna att han har ett arbete.
 
Jag tror att den största anledningen till detta är att arbete är ett sätt för människan att känna sig behövd, lyckad och även ett sätt att träffa andra människor förutom då att man tjänar pengar på det. Arbete gör att man känner gemenskap och en känsla av tillhörighet.
 
Om det nu är så att man verkligen vill känna sig behövd, lyckad och träffa människor så borde det finnas massor av möjligheter till det ifall alla människor just inte arbetade övertid och tillbringade all sin tid på arbetet. Då skulle vi alla ha tid till att utveckla just våra intressen och träffa många andra människor som också bara arbetar några timmar om dagen. För någon eller några timmar om dan räcker för att samhället ska gå runt och inte som nu åtta timmar om dan plus övertid.
 
Vi människor har fastnat i ett system där det enda sättet att känna sig just behövd, lyckad och att träffa andra människor är genom ett arbete. Ett arbete, vilket som helst, är bättre än att inte ha något, verkar vi tänka. Tanken med denna text är annorlunda. Min text handlar om att alla ska ha ett arbete och en utbildning som passar just dem och som är utvecklande för dem samt skapar trivsel för alla. Ett arbete som dessutom är värdigt och som man längtar efter att utföra. De outvecklande och monotona arbetena avvecklar vi, låter maskinerna utföra eller som sista åtgärd så gör vi dem tillsammans.
 
Nya yrken som kan avskaffas (Fortsättning på min text ”om yrken som kan avvecklas” (se även andra texter om samma ämne)).

 

Kläd och skofabriksarbetare
 
Fabriksarbetare som billigt tillverkar kläder i andra länder för underpris och samtidigt sliter ut sina kroppar kommer inte att behöva arbeta mer ifall man uppfann en maskin som likt en 3-D printer kan skriva ut skor och kläder. Alla sopor, plastpåsar och liknande från klädaffärerna skulle lätt kunna återvinnas vilket nu gör att sopbergen växer ständigt. Dessa sopberg skulle av denna uppfinning minska dramatiskt.
 
Dessa maskiner skriver ut i material som då man har använt skon eller klädesplagget lägger tillbaka dem i maskinen. Elektricitet går åt men istället så återanvänds hela materialet och kan återskapas hur man vill ha det. Från gamla skor och kläder tillverkade av samma maskin så får man nya skor och kläder. Man kan sedan designa sina egna kläder hur lätt som helst. Man skriver in färg utseende osv eller så använder man färdiga mallar som riktiga proffs gjort för att skriva ut just de kläder som man vill ha. Då det gäller skor så blir effekten dessutom att de blir specialtillverkade för just det syftet man ska använda dem till, om det nu är att klättra i berg eller gå omkring på stan. Fördelen är även att kläderna och framförallt skorna kommer att vara vetenskapligt helt perfekt tillverkade efter hur just ens egen fot ser ut så att man undviker skoskav och liknande samt att kläderna blir perfekt skräddarsydda för just individen. I längden så minskar man ju även belastningsskador för människor vilket gör att vården blir mindre belastad. Förutom att man avskaffar dessa onödiga och för fysiken oerhört krävande fabriksjobb så avskaffar man dessutom alla klädaffärer och all den personal som jobbar där. Förutom det så krävs det oerhört mycket mindre frakt mellan länder då många kläder är en importvara vilket minimerar behovet av lastbilschaufförer samt minskar rejält på avgaser i naturen. Kvar finns kläddesigneryrket vilket är stimulerande för många samt är livsbejakande och utvecklande. Det finns ju även möjlighet för användaren av maskinen att specialbeställa kläder designade av en duktig designer om man vill och denna yrkeskategori kan på så sätt blomstra. Förutom de nämnda yrken som avskaffas så kommer ju även de oerhört omfattande reklamkampanjer där kläder och skor exponeras omfattande i media och liknande försvinna vilket gör att ytterligare arbeten kan avskaffas som i längden inte är bra vare sig för den som utsätts för det eller de som producerar dessa manipulerande reklamkampanjer.
 
Matförsäljare
 
Man kan ytterligare avlasta jordens tärande på resurserna som vi får genom lastbilsfrakt av mat genom att odla i närheten av eller i staden vilket även avskaffar en del jobb sett till det stora hela. Dessa odlingsområden är naturligtvis öppet för alla människor som en slags parker och eftersom pengar är avskaffade så kan alla som vill vandra där och äta av dess frukter. Förutom det så kommer frukter och grönsaker lätt att kunna fraktas ut till alla hushåll.
 
Man kommer naturligtvis även att genom forskning utveckla nya och mer fantastiska frukter som är godare och som tar mindre plats att odla och genom upplysning främja för att fler blir vegetarianer av egen fri vilja. Men om man inte vill så behöver man inte.
 
Detta kommer att skapa en mer harmonisk stad som både är vackrare och mer livsbejakande för alla. En ytterligare effekt av detta är att människor som svälter av utanförskap och liknande inte behöver svälta mer i de stora städerna. Man kan ju även odla på hustak och i staden men man får där begränsa sig till vad som är estetiskt, funktionellt och till vad som inte stör allmänheten.
 
De frukter och grönsaker som fortfarande blir godare och bättre av att odla utomlands kan man frakta genom de tubsystem som jag tidigare beskrev (texter 2013). Genom att odla i närmiljö och släppa allt fritt tillgängligt till stadens invånare gör också att all den grossisthandel med mat som import och den ensamrätt till varor som detta leder till att dessa mellanhänder får, inte är möjlig längre och ytterligare yrken kan avskaffas. Även många av de som är anställda för att sälja dessa varor behöver inte längre jobba i affär och då ofta på obekväma tider. Reklamarbetare behövs heller inte till detta och liknande insatser och den konkurrens som ju ofta är slitsam och utmattande i längden kan avskaffas samt de arbeten som är förknippade med detta.
 
Förutom det här så är jag övertygad om att sjukdomar kommer att minska samt andra relaterade och för människokroppen traumatiska upplevelser, om vi äter mindre kött och mer frukt och grönsaker vilket leder till att de nu överfulla sjukhusen kommer att få allt färre patienter. Detta i sin tur kommer att leda till att många arbeten inom sjukvården inte behövs längre. Och dessutom så har ju upplysning om vegetarismens fördelar en positiv effekt för miljön, mot världssvälten och för djurens välbefinnande. Bönder som försörjer sig på att producera djurprodukter, dessa yrken kan också då avskaffas och troligtvis så kommer en stor andel människor må bättre både psykiskt och fysiskt då den moraliska biten med att slakta, utnyttja och äta djur troligtvis är mer påfrestande för människan (och naturligtvis även för djuren) än de flesta kan förstå eller ana. Så förutom att vi avbelastar den rent fysiska sjukvården med denna övergång och upplysning om vegetarismens fördelar, så avbelastar vi även psykvården och på så sätt minskar vi även antalet arbetare där.
 
Teknikutvecklare, samordningscentral kring teknisk utveckling
 
Då företag konkurrerar kring all teknisk utrustning och då de inte delar med sig av sin forskning på grund av denna konkurrens så leder detta dels till en överproduktion av tekniska prylar samt även till att ett antal onödiga jobb skapas inom både produktion och forskning. Detta skulle undvikas ifall staten skapade en samordningscentral kring den tekniska utvecklingen. Denna skulle då se till att företag samarbetar så att inte all forskning görs många gånger kring samma ämne och i hemlighet, som nu är fallet. Forskningen och även tillverkningen av teknik skulle bli mer effektiv och mindre arbetskrävande. Dessutom så skulle de behov som människan har som inte är vinstgivande för företagen men som ändå behövs bli tillfredsställda på ett bättre sätt än vad som nu är. I längden då konkurrens förhoppningsvis inte är nödvändig längre i framtiden så skulle denna samordningscentral övergå till att tjäna mänskligheten med ett enda mål och det är att skapa lycka och glädje för alla.
 
Övrigt
 
Som du ser så är målet inte att avveckla alla arbeten utan bara de som är outvecklande, monotona och som sliter på kropp och själ. Dessa arbeten kan maskinerna ta över. Genom att vi samarbetar istället för att konkurrera så kan vi tillsammans skapa en värld och ett arbetsliv som vi alla mår bra av. Denna text och min förra (se texter 2013 ”om yrken som kan avvecklas”) är ett försök att bidra till ett nytt sätt att tänka kring arbetslivet. Istället för att ständigt försöka skapa nya arbeten för att alla ska få arbeta 8 timmar om dagen så skulle vi kunna göra oss själva en tjänst genom att faktiskt tänka tvärt om. Inte bara världen skulle må bättre utav det utan även individen. Ett samhälle där man tänker på allas bästa och där det naturliga målet är att alla inidividers livskvalite och livsutvecklingsmöjligheter är så stora som möjligt. Där harmoni, omtanke och medmänsklighet är de viktiga orden.
 
Konstens och fotografiets framtid
 
Då måleriet genom tiderna varit vårat främsta bildskapande medium tillsammans med skulptur och arkitektur så vågar jag påstå att endast skulptur och arkitektur kommer att frodas på samma sätt som de har gjort i det förflutna. Men då man tidigare högg i sten och liknande så kommer man med hjälp av vetenskapen att upptäcka andra spännande material som är både lättare att arbeta med och som fyller fler syften även om stenen fortfarande finns kvar som ett intressant alternativ. Arkitektur är i förläggningen precis som byggnader en förutsättning för att vi ska ha väggar och tak samt värme och bekvämlighet, men jag tror att möjligheterna för att skapa arkitektoniska mästerverk kommer att blomstra i framtiden på ett oanat sätt även om vi kommit långt redan nu i våra möjligheter. Då återstår måleriet.
 
Då det gäller måleriet så är det inte praktiskt möjligt för så många människor som finns i vår tid, att skapa konst på kanvas och liknande som man gjort i det förflutna. Ett överflöd av målningar kommer att skapas redan inom den närmaste tiden då allt fler är konstnärligt aktiva, vilket gör att vi kommer att bli tvungna att välja vilka verk vi ska kassera för att vi ska ha plats för att förvara resten. Samma problem som släktingar möts av då det gäller någon aktiv amatörmålare som gått bort efter en lång verksam tid, samma problem kommer samhället att möta då det gäller överproduktion av konst av konstnärer i vår tid. Vad ska sparas?
 
Problemet är inte att vi är kreativa, absolut inte det, utan bara på vilket sätt vi är kreativa på. Den gamla traditionen att måla är just en gammal tradition. Syftet med att måla är ju att skapa konst och inte själva traditionen i sig. Detta syfte kan så mycket bättre fylla våra kreativa behov genom att använda datorer.
 
Tänk själva! Istället för att skapa en livsproduktion med målningar (och installationer mm) som tar upp ett helt rum så kan man skapa en livsproduktion av samma kvantitet som bara tar upp en kvadratcentimeter i storlek i en enda lagringsenhet. Och möjligheter för samarbete och utveckling av ens konst är oändligt mycket större och vackrare då man kan hjälpa varandra att fullända den fil som då är ens konstverk. Detta utan att originalverket på något sätt behöver förstöras. Dessutom så är möjligheterna oändliga då det gäller vad man ska göra med konstverket efter att man skapat det. Ska man skriva ut det som en tavla eller en tapet så kan man göra det. Vill man ha en 3d version av sin bild så kan man göra det. Vill man dela med sig den på olika medier så kan man göra det. Möjligheterna är oändliga och det bästa av allt är att filen alltid kommer att finnas kvar i sitt originalskick även om utskriften förstörs.
 
En fördel ytterligare med detta sätt att skapa konst är att man kan använda medier som fotografi och film i sina verk bara för att nämna några få exempel. Då det innan krävdes en enorm färdighet och skicklighet för att avbilda något realistiskt så kan man nu med hjälp av en enkel knapptryckning avbilda detta något eller denna någon med hjälp av en kamera. Och med massor av olika program så kan man med denna bild, detta foto, skapa precis vad man vill om det så ska vara naturtroget, en avbildning, ett kollage, ett nästan abstrakt verk eller en blandning mellan de olika. Med en nästan vetenskaplig precision så kan man få de färger man vill ha samt de komplementfärger man behöver osv. Vetenskap och bildskapande kommer på så sätt att gå hand i hand på ett helt annat sätt än vad som är fallet då det gäller att måla på en kanvas. Och detta förhållande kommer att i en positiv bemärkelse utvecklas ytterligare då tiden går.
 
Det som krävs och som utan tvekan kommer att komma i framtiden (tror jag) är en slags standardisering då det gäller bildskärmar och projektorer. Dessa standardiserade bildskärmar ska finnas i alla hem och de ska återge färger på exakt samma sätt oavsett vilket hem man befinner sig i. Det betyder att oavsett var man skapar sin bild så kommer den se exakt likadan ut var som helst man ser den i världen. Detta är nödvändigt om denna min framtidsdröm ska bli verklighet.
 
Vad som mer behövs för detta är ett kreativare sätt att aktivt vara med att skapa sin blid. Här tror jag på en utveckling av den nu klassiska pekskärmen. För att kunna måla med fingrar, händer och penslar på sitt foto, sitt fotocollage eller på sin tomma kanvas så krävs att man ska kunna projicera bilden så stort som man vill ha den på en vägg. Sedan så krävs det ett sensornätverk som känner av hur bilden är projicerad på väggen så att den kan känna av exakt var i bilden du rör och om man nu använder en pensel så ska man kunna se vad den är laddad med för färg och liknande för att sedan detta sensornätverk känner av det. Om detta blir för dyrt i början av dess utveckling så kan man i början använda en standardiserad pek-bildskärm som alternativ. Principen är hur som helst den samma.
 
Meningen med detta är att möjligheterna nu helt plötsligt är oändliga då det gäller både bildskapandet och utvecklingen av bildkonsten.
 
Då det gäller utvecklingen av prylar så tror jag att man bara kommer att behöva några enheter i framtiden till skillnad från nu. Tiderna är snart förbi då fotografer behöver dyra, otympliga kameror, linser och en massa extratillbehör och då det finns mängder med datorer och tillbehör att välja mellan som inte alla har råd med. Och på samma sätt så är tiderna förbi då man behöver en massa konstprylar och liknande för att skapa konst. Det enda som kommer att behövas är en eller två standardiserade enheter som ständigt kommer att bli bättre och det är vad som redan nu håller på att hända. En bärbar enhet behövs och en som är i hemmet.
 
För en enkel mobilkamera kan idag fota med 40 megapixlar i bildstorlek och det är mer än vad en dyr systemkamera vanligtvis kan prestera. Förutom det så kan man lättare tillverka små bärbara linser till dessa mobiler som man bara sätter på och som kommer plats i ens ficka samt som är billiga att köpa. Med dessa kan man fota både Marco och vidvinkel mm.
 
Denna teknik finns redan men den behöver utvecklas. Eftersom en liten mobil redan nästan är som en dator så kommer man i framtiden ha dator och en kamera för både foto och film i samma enhet, med oändliga möjligheter att kommunicera med andra samt att lagra information och bilder och att vara kreativ. Förutom att mobilen har en standardiserad projektor så ska man kunna koppla upp den till en standardiserad större bildskärm med högtalare som finns i både hem och på offentliga platser.
 
Framtiden är redan här men den behöver utvecklas för att min vision ska bli till verklighet. I denna vision så ska det finnas oändliga möjligheter att skapa, utveckla och dela med sig av sin konst (foto, målningar, filmer, design mm) och den ska inte ta någon plats att lagra (jämfört med konst på kanvas vill säga). Förutom detta så kan framtida generationer under en oöverskådlig framtid kunna både ta del av konstnärens konst exakt så som han avsåg den att vara, utan att konsten gulnar, falnar eller måste restaureras. Man kommer dessutom att kunna utveckla varandras konst genom generationer utan att på något sätt behöva förstöra originalkonstverket då det fortfarande finns bevarat och sparat som en fil.
 
Förutom detta, som om detta inte var nog, så kommer tekniken att vara tillgänglig för alla. Det krävs inte som nu, en stor investering för att skaffa en hyffsad kamera med tillbehör eller för att köpa en stor kanvas med färger och liknande. Nej, all denna teknik finns ju nu fast mer utvecklad i en enkel mobil enhet. Alla kan nu på riktigt vara konstnärer, fotografer, filmare, designers och liknande och det på samma villkor. Pengar har inget med saken att göra. Bort med alla dyra prylar som man genom marknadskampanjer övertygas att tro att man behöver. Istället för att släpa runt på alla dessa dyra saker så kommer allt detta plats i ens hand. Där finns alla förutsättningar för att skapa konst.
 
Förutom det här så kommer miljön att tjäna ofantligt på att vi slutar överkonsumera alla dessa prylar och det betyder att även vi tjänar på det i slutändan. Inte nog med detta så kommer vi att globalt minska arbetstillfällen både då det gäller tillverkning av prylar, då det gäller försäljning och då det gäller mellanhänder samt med reklamare (se förövrigt mina två andra texter som handlar om fördelen med att minska antalet arbetstillfällen). Ångesten över att ständigt vara ajour med vad som gäller och att ha de senaste prylarna slipper vi på köpet att ha längre.
 
Ett tillägg till denna text som egentligen handlar om skapandet av konst och foto är att denna enhet även kommer att revolutionera musikskapandet. För då även ljudsystemet är standardiserat i alla enheter så kommer samma fördelar som nämnts då det handlar om foto och konst även att gälla musikskapandet.
 
Avveckla arbeten inom byggbranschen och annan tillverkning (fortsättning på mina texter om att avveckla arbeten (se även andra texter om samma ämne)).
 
Blandar man ihop den teknik vi idag har inom robotforskningen med den möjliga tekniken med 3D skrivare och använder sig av dessa två med hjälp av avancerade program så skulle man kunna avsätta allt tungt arbete inom t.ex. byggbranschen.
 
Då vi överallt i världen försöker utveckla robotar som rör sig som människor så borde det inte vara omöjligt att utveckla robotar som i sitt rörelseschema är specialiserade på alla möjliga sorters markunderlag och som kan klättra mm och som kompletterar varandra i sina egenskaper. Då de är kopplade till samma avancerade datorprogram så vet de exakt vad deras uppgift är. Även om det är nog så svårt att skapa en uppsättning robotar som har specialiserade rörelsescheman så är nog detta ännu svårare. För en stor mängd små lösningar krävs och även en stor mängd logik, för att dessa maskiner ska samverka efter ett datorprogram. Denna typ av förmåga har datorprogrammerare och om man samlar några av de bästa i världen så borde det redan nu gå att hitta en sådan lösning. Maskinerna blir då som en slags förlängning till datorprogrammet som kan ställas in att lösa alla möjliga sorters problem. Maskinerna har som sagt olika funktioner men i sin helhet så kan deras kombinerade funktioner lösa problem och bygga allt som arkitektritningen anger. Man kan se dem som delar i en större maskin som då är deras samlade antal. Med hjälp av ett avancerat GPS system så vet programmet var de befinner sig i förhållande till varandra och det de ska bygga. Med hjälp av värmecensorer eller liknande på robotarna så känner de av var eventuella människor, även om naturligtvis området är avspärrat och det inte behövs människor i själva byggarbetet, skulle kunna befinna sig så att inga skador sker.
 
Maskinerna får sin lön i solenergi och jobbar därför bäst på dagen. I ett sådant här maskinpaket så ingår diverse solenergiceller eller liknande mer utvecklade energilösningar.
 
Med hjälp av duktiga programmerare så ska det i princip bara vara att frakta en container med dessa robotar och sedan ställa containern på plats. Sedan sätter man igång programmet och läser in arkitektritningen och dessa robotar gör resten av jobbet utan att man ens behöver plocka bort containern. Området och marken de ska arbeta på, om det är en byggnad de ska bygga, scannas av utav geologer innan och all information de behöver om hur de ska röra sig och använda marken till grund och annat blir på så sätt en del av det datorprogram som styr byggnationen liksom arkitektritningen är. Naturligtvis så behövs en övervakare som är en människa som följer hela processen och som har makten att avbryta den när som helst. Även så behövs denna övervakare för att kontrollera att byggnationen följer de instruktioner programmet ger. När en robot har utfört en deluppgift och kontrollerat att den är utförd riktigt, kanske med hjälp av en mänsklig övervakare, så bockas denna deluppgift av i datorprogrammet som styr byggnationen och på så sätt så blir allt gjort en gång och enligt ritningen.
 
Med hjälp av datorprogram så kan man räkna ut exakt hur mycket material man behöver frakta till dessa byggarbetare men då man fraktat materialet så använder de det. Helt utan spill. Helt utan arbetsskador. Helt utan att bli psykiskt belastade av stress och annat. Helt utan de begränsningar som människor har nu. De är starkare, de är effektivare. De är mer precisa. De kräver bara solljus. Oerhört många lågavlönade och farliga jobb kan avskaffas. Och då programmeraren samarbetar med arkitekten och de mest utbildade byggarbetarna så finns det nästan inga gränser vad dessa robotarbetare kan göra.
 
Då det gäller 3D skrivare och dess princip så kanske detta inte är den mest effektiva lösningen just nu inom byggbranschen men ifall dessa robotar på något sätt samverkar med en utvecklad 3D skrivare eller kan agera med 3D skrivare, i detta fall stora sådana, som att de kanske flyttar runt dem, så kan man i princip skriva ut ett hus helt enligt arkitektritningen. 3D skrivaren om den är separat från roboten har också en GPS och bekräftar då dess exakta position till programmet som styr. Det krävs ju då naturligtvis av ritningen att den är helt detaljerad och på så sätt krävs det mer av arkitekten men samtidigt så är ju sådant stimulerande för intellektet.
 
Detta team med robotar och 3D skrivare kan i princip tillverka och bygga allt och det människan behöver lära sig är att utveckla program som ger dem exakta instruktioner och ritningar. Allt de gör blir perfekt utfört om ritningen är perfekt.
 
Det finns naturligtvis andra områden än inom byggbranschen och tillverkning som ett sådant specialbyggt robotteam kan användas till. Fantasin sätter egentligen bara gränsen.
Vektorer och äkta 3-D.
 
Jag har en ide om hur framtidens ritblock skulle kunna se ut. Jag tänker mig att man utvecklar tekniken som finns i surfplattor ytterligare. Där har man ju en tryckkänslig yta och man kan med en penna eller med fingrar skriva och rita. Vissa surfplattor har då man använder penna även en tryckkänslighet och man kan då som en riktig penna skriva antingen hårt eller löst eller måla med mycket färgpigment eller bara med lite som om man tryckte löst eller hårt med penseln. För detta så krävs då en surfplatta med en tryckkänslig yta och en pennspets med fjädring och då alltså med tryckkänslighetsnivåer.
 
Första steg är att tänka bort att den tryckkänsliga ytan eller plattan behövs. Det enda som egentligen behövs är en penna med en fjädring och tryckkänslighet i sig som berättar om med hur mycket kraft spetsen trycks ner. Det andra man behöver är en platt yta, vilken som helst. Till exempel en vanlig vägg. Det tredje man behöver är att på något sätt kunna ge datorn eller telefonen information om väggytans begränsning så att den vet på vilken yta man skapar sin bild. Pennan är sedan utrustad med en enkel laserpekare eller liknande så den hela tiden vet var den befinner sig i förhållande till den ytan som man definierat för datorn eller telefonen som den yta man målar på. Denna yta kan ju vara hur stor som helst förresten. Väggens storlek sätter så att säga gränsen här.
 
Hur ska man då se det konstverk som skapas. Jo med hjälp av ett par glasögon som är kopplade till telefonen eller datorn, liknande de Google-glasögon som håller på att utvecklas nu. Man kan då med sin penna skapa konst på vilken vägg som helst. Pennan känner av hur hårt den trycks ned med hjälp av den inbyggda fjädringen och man ser med glasögonen det man målar även om det naturligtvis ju inte syns utanför glasögonens värld. Med hjälp av GPS och liknande så kan man ju måla hela staden och andra kan med hjälp av egna glasögon se andras och sina egna målningar både i realtid då de görs och som de sparats i olika nätverk.
 
Jag tänker mig även att man med hjälp av GPS i framtiden med denna teknik med penna och glasögon även kan skulptera och måla i 3d. För om man bara vet i vilken höjd pennan är så kan man med ett utvecklat GPS-system ju även bestämma pennans position. Med ett par glasögon så kan man ju då i princip måla i luften och med glasögonen så kan man ju se det man målar. Med hjälp av internet så kan ju dessutom andra se det man målar i realtid och det kan sparas i olika nätverk. Bara fantasin sätter då gränserna för vad man kan skapa. Ensam och tillsammans.
 
Om man istället för att måla i 3d vill skulptera så är det ju det man redan gör fast man kan utveckla enkla hjälpmedel som istället för penna då ser ut som olika skulptörverktyg. Den enda information som är nödvändig för dessa verktyg liksom med pennan är ju var de, spetsen vill säga, befinner sig rent exakt på höjden (kanske med laser eller liknande) och på ytan (d.v.s. i GPS-systemet). Sedan då man trycker på en knapp på pennan eller skulptörverktyget så målar man eller skriver. Vill man använda händer och fingrar så kan man utveckla speciella handskar. Ja, kanske man till och med i detta system, småningom, kan använda blicken att måla och skulptera med och då inte bara att använda den till att se vad man målar och skulpterar. I sina glasögon så ser man själv och andra (om man vill) sedan i realtid (om det är bra internetuppkoppling och ett bra GPS-system) vad som skapas och man kan skapa ensam, tillsammans eller inför en publik.
 
Förutom att man kan ha roligt ensam och tillsammans med denna teknik så kan ju konstnärer, spelutvecklare, skulptörer, arkitekter, dramatiker, scenskapare, artister inom t.ex. performing och visual art och liknande ha väldigt mycket användning för denna teknik i sin verksamhet. Och i princip så kan då all yta, inte bara väggar utan även luften överallt på jorden användas till denna konstnärliga och kreativa verksamhet. Bara fantasin sätter gränsen för vad man kan göra.
 
Sedan så har jag en fundering också och jag kan vara ute och cykla här. Men jag funderar kring hur ögat ser och hur vi sedan tar in den information vi ser. Jag tänker utifrån det mig sedan att kanske så är det system med pixlar som vi utvecklat och använder nu inte det optimala systemet för digitala bilder.
 
Att, som vi har det nu, fyller ut en bild med olika enfärgade små rutor som vi kallar pixlar, och sedan digitalt bestämmer deras position verkar för mig vara ett ganska omständligt sätt att skapa en bildåtergivning. Många olika färgområden är ju helt enfärgade och att då ändå ha enskilda pixlar som talar om små punkter i detta färgområde är ju meningslöst. Och ibland så har vi perfekta övergångar från en färg till en annan, en så kallad tonad övergång vilket i ett pixelsystem krävs en stor mängd pixlar för att tala om en ganska enkel information. En information som i vektorgrafik endast är ett färgfält och dess färgfälts övergång till ett annat.
 
Det jag tänker mig är istället att man filmar och fotar i vektorgrafik istället för i pixlar. Här har vi istället information om färgfält och hur dessa färgfält går över i varandra. Övergången från ett färgfält till ett annat blir då istället en enkel information istället för en enorm mängd pixlar. Denna enkla information, även om man med sin kamera registrerar oerhört små detaljer och färgområden i denna vektorgrafik, så borde en utvecklad vektorgrafik ändå kunna återge både bättre och även skapa mindre utrymmeskrävande filer än vad pixelgrafiken gör.
 
Detta verkar för mig även vara ett mer intuitivt sätt att lagra en bild på men jag kan helt klart ha fel här. Kanske den exakta verkligheten inte går att återges och lagras på detta sätt. Kanske det endast går om man kombinerar pixel och vektortekniken eller enbart med pixlar eller liknande som det är idag. Men bilden borde i förlängningen ta mindre plats då det enda vi har är information om olika färgfält och hur de befinner sig i förhållande till andra färgfält samt information om hur de går in i varandra som färgfält och övertoningar. Dessa bilder borde då alltså ta mindre plats, de borde även vara enklare att redigera och de borde i förlängningen då tekniken kring detta utvecklas både bli mer perfekta i sitt utseende på detaljnivå och en (tror jag) mer exakt återgivning av det man fotar och filmar.
 
Vad som krävs är att utveckla vektorgrafiken och tillexempel på hur många olika sätt ett färgfält kan gå in i ett annat. Även om den exakta återgivningen inte är möjligt på detta sätt så borde det finnas många intressanta möjligheter med denna teknik. Om man t.ex. med hjälp av kameran som en information i filen eller foton även kan lagra själva avståndet till alla detaljer i vektorfotografiet eller filmen så har man ju en exakt vektorbaserad 3D återgivning av det man fotat, filmat och liknande oavsett om det är ett landskap, ett föremål eller en människa.
 

Ide till en gemensam och demokratisk superdator.

 

På samma sätt som man kan dela filer och komunicera via internet med hjälp av snabba kablar och liknande över hela världen, varför inte utöka detta nätverk till att man även delar processorkraft och grafikkraft mellan olika hushåll via internet. För att vara en del av detta nätverk så uppger man helt enkelt en del av sin dator då den är påslagen, för att istället få tillgång till en nästan obegränsad datorkraft då man behöver den.

 

Denna teknik är ju till viss del redan möjlig då man i sitt hem kan koppla ihop många datorer i så kallade renderingsfarmer och på så sätt inom 3D grafiken rendera tex en film mångdubbelt snabbare. Jag tänker mig helt enkelt att man utökar detta nätverk till att innefatta alla hem i världen. Kanske behövs då en extra kabel för att grävas ner jämte bredbandskablen. Dvs ett nytt bredband som alla kan ta del av som förmedlar processorkraft, datorkraft och beräkningskraft då man behöver den av en storlek som aldrig tidigare varit möjlig. Den enkla matematiken är då att ju mer som man delat av sin egen datorkraft till andra under tiden som datorn är påslagen, och man gör saker som kanske inte kräver så mycket som att använda word eller surfa på internet, så sparar man ihop till sitt pluskonto som man kan använda då man själv behöver en stor beräkningskraft under en viss tid. Som tex då man renderar bilder och filmer eller då man spelar och liknande. Ibland så räcker ju inte datorns beräkningsstyrka eller så har man helt enkelt inte lust att vänta en lång tid på att den ska arbeta klart.

 

Kanske går även detta utan kablar. Kanske det räcker med ett snabbt bredband. För om varje beräkning en dator utför delas upp i små delar och dessa små delar utförs av många datorer som är uppkopplade i detta nätverk och sedan blixtsnabbt via bredband skickar tillbaka beräkningarna till urspungsdatorn så går denna beräkning mångdubbelt snabbare. Allt alla uppkopplade datorer nu behöver är ett speciellt program på hårddisken. Detta program kan omvandla andra programs beräkningar till beräkningar som är kompatibla med alla andra datorer som också har detta program installerat. På så sätt så delar alla datorer i nätverket på de små beräkningar som behövs göras för att den stora beräkningen ska kunna göras mångdubbelt snabbare.

 

Men detta är bara början, tänker jag mig. För om man tänker sig att det istället utvecklas en speciell modul (en dator) som varje hem har och som är kopplat till ett stort nätverk där alla moduler i världen är uppkopplade så kan man föreställa sig vad som är möjligt. Vi talar nu om en gemensam dator med lika stor beräkningskraft som skulle få internet som fenomen att nästan blekna i jämförelse. Dessa moduler finns i varje hem och de är designade till att dra så lite ström som möjligt så att de kan vara påslagna jämt. Varje gång en person ska använda sin dator eller modul så finns tillgång till en superdator av oändlig kapacitet som alla hjälper till att skapa. Denna modul är helt demokratisk för alla människor har tillgång till samma datorkraft och kostnaden för modulen är för alla den samma, såvida inte staten förser alla med en sådan gratis i framtiden. Normalt så använder ju inte en människa så mycket datorkraft ens då hen använder sin dator eller modul utan surfar mest, skriver en text eller kanske ser på en film. Det betyder att de som för tillfället behöver en kraftfull dator, vilket jag i ock för sig tror kommer att behövas mer och mer av i framtiden, kommer då att ha tillgång till det utan att någon dator i det gigantiska nätverket ens kommer att märka någon skillnad i hur deras modul används. Om man ska spara något så sparas detta på två oberoende ställen och om någon modul tillfälligt ska stängas ner eller om den går sönder så reagerar den andra modulen blixtsnabbt som allt är sparat på och sparar på så sätt allt igen på en annan modul. Risken att förlora sin sparade information är därför oerhört liten ens om ens modul skulle gå sönder.

 

Framtidens konst, del 2.

Med hjälp av datorprogram så kan man generera fram hela och kompletta VR-världar. Dessa är totalt realistiska för syn och hörsel, om man väljer att de så ska vara det, och de innehåller byggnader med infrastruktur, natur, människor, djur och varelser. Man kan välja mellan oändligt många möjliga kombinationer utifrån olika parametrar hur denna värld ska se ut och påverka allt in i minsta detalj. Allt detta medan man befinner sig inom denna värld med sina VR glasögon.

Möjligheten att vara kreativ i denna värld är oändligt stor. Bara fantasin sätter egentligen gränsen. Men vill man bara filma eller fotografera så kan man göra det medan man befinner sig i denna värld. Man kan sedan välja om resultatet ska vara i 2D eller 3D eller i något annat format. Upplösningen behöver då inte vara den samma som den man ser framför sina VR-glasögon utan större då ett renderingsprogram är kopplat till VR-världen som man skapat.

Man kan naturligtvis ändra detaljer och liknande i denna värld genom att manuellt flytta saker, ändra form och storlek på föremålen, med en knapptryckning ändra både väder och infrastruktur. Vill man t.ex. skapa en vulkanö med ett pågående utbrott eller något annat som man omöjligt kan få se i verkligheten så kan man göra det här och sedan gå omkring på denna ö. Fota, filma, testa olika situationer eller bara spara världen för andra att uppleva. Har man en dragning till det surrealistiska så kan man naturligtvis skapa en sådan värld och vill man skapa ett dramatiskt verk i en av dessa världar man skapat så kan man göra det för att sedan dela med sig av det till andra.

De levande varelserna som är skapade i denna värld styrs av parametrar som gör att de hittar sina egna rörelser utifrån situationen de befinner sig i och vad de har fått för instruktioner. De kan även prata och ge ifrån sig läten.

Om man nu skapat något som man vill ta med sig till den fysiska världen så kan man skriva ut både i 2D och i 3D i alla möjliga sorters material och storlek. Vill man agera som en gammaldags stenhuggare i VR världen eller som en målande konstnär så kan man skapa inuti denna VR värld som man skulle i den fysiska världen. En stenhuggare t.ex. hugger i material som svarar fysiskt som de skulle göra i den verkliga världen. Men fördelen med att skapa i VR världen och kanske sedan skriva ut det man skapat är att i VR världen så är man inte begränsad av fysikens lagar och man kan med lätthet skapa vad man vill. Föremålen i VR-världen är beklädda i fysiskt baserade material som utseendemässigt svarar på ljus och omgivning som ett verkligt material skulle, så kallade PBR material. Men då även 3D skrivaren utvecklats fram till då så skriver skrivaren ut de material som de är beklädda med i VR världen eller i alla fall så att de ser ut som dem i den verkliga världen.

Resultatet av allt detta blir tillslut att många människor kommer att vara väldigt trötta på denna VR-värld. Mängder av yrken och intressen kommer att uppstå inom denna VR värld. En slags övermättnad sker då hos de flesta tillslut. Många längtar nu till naturen och till fysiska träffar med både människor, djur och natur.

Den största och vackraste skapelsen, är ändå, kommer man då att inse, där liv möter liv och naturen blir återigen vårat fokus.

© Copyright 2018 Patrick Karlsson. All rights reserved.

  • Facebook Classic